robinhoods

 
 Jag minns vilken panik jag hade när bilden togs, jag minns hur jag skakade av rädsla.. Ryttaren före mig hade flygit av rakt över muren och hästen sprang över henne när den landade, ambulansen fick komma, det spöregnade och allt flyttades fram.. Jag stod där och kollade mot där tjejen låg, hon hade 4 personer runt sig till ambulansen hade kommit till platsen. När ambulansen hade åkt var det min tur att gå in på banan och visa dom.. men jag var svag och rädd och jag kände mig helt tom i kroppen.. jag minns hur tårana bara rann och att jag var livrädd när jag red mot första hindret och då började allt, pappa skrek något efter första hindret (minns inte vad men något som gjorde mig lite starkare) jag fortsatte rida och när jag kom till muren fanns det inget jag kunde göra förutom att blunda. Robin med spetsade öron siktade in sig på hindret och jag blundade.. har nog aldrig varit så tveksam mot ett hinder förut, men Robin hoppade och vi tog oss över.. Tack vare Robin så kom vi över, han ställde upp till 100 procent den gången och har aldrig varit så lycklig som när vi gick i mål! Gick runt 0:a för första gången på jätte länge i en LA och jag var så lycklig och så gråtfärdig över att ha besegrat min rädsla.. då visste jag ännu en gång att Robin är nog det tryggaste jag kommer sitta på, han kan mig ut och innan och jag kan han precis på samma sätt, vi är som ett, fast ändå två.. ni fattar. Det här är en av dom finaste hästarna man kan få.. det är hemskt hur mycket en häst kan betyda för en men han är det absolut finaste jag har haft och jag är glad att jag har fått utvecklas så mycket med honom.